På återseende

Hej igen.

Ja det har gått ett tag sedan sist jag var här inne och skrev tyvärr men så är livet, ibland är det mycket och ibland är det lite. Jag har i höst påbörjat en djup resa på det själsliga planet vilket bitvis är himla kämpigt men givande i slutänden. Det är skönt att rannsaka sig själv och titta in under ytan och se vad som döljer sig. Jag har nu börjat titta tillbaks på foton av lilla Håkan samt barndomen och försöker vårda det lilla barnet inom mig. Detta innebär i förlängningen att jag varje dag försöker göra något för att leva livet så som jag vill på alla plan och inte försaka mig själv. Det har med självrespekt att göra i grunden, att inte längre trampa på sig själv och börja behandla sig själv med ömhet kärlek och respekt. Trots tunga steg känner jag glädje för att mer och mer leva i nuet och ser ljusare på livet och möjligheterna att uppleva allt jag vill.

Jul, ja just det nu är det ju juletid och det får mig att minnas massa härligt från barndomen och jag försöker ge min son den kärleken och värmen nu genom massa tid, kärlek, lek, julpyssel och julbak. Jag vill han skall kunna titta tillbaks senare i livet och minnas jularna som något fint som jag gör med mina jular jag firade med min far då jag var liten. Drömmen är att inom en snar framtid kunna bo på landet i en mysig villa med öppen eld och naturen in på knuten och ge grabben ännu mera mys och upplevelser. Visioner och mål är ju viktigt för att kunna gå framåt när det är jobbigt och nu börjar det klarna lite i dimman vilket känns bra.
Såg en verklighetsbaserad film igår om ett par män som rymde från ett rysk fängelse under andra världskriget och vandrade till Indien, det är en rätt stark bedrift. Den drivkraften försöker jag få till och det gör jag genom att leva och ta vara på varje dag så gott jag kan just nu och det kommer bli bättre.
Nu är det dags att lämna skrivandet en stund och återgå till arbetet.

Med varma JULhälsningar till er från Håkan