Pappa och son!

söndag 19 juni 2011

Hej igen

Ja det skulle ju blivit ett inlägg här sista dagen men nu blev det inte så, som ni alla vet bjuder vardagen på olika måsten. Jag jobbade 12 dagar på raken efter sista dagen på fitnessfighten och då kvällar och nätter och la all min tid och ork på att försöka fortsätta sköta kosten och träning så gott det gick.

För att hoppa lite tillbaka i tiden så måste jag säga att de 30 dagarna var sjukt tuffa men oerhört givande. Att för första gången i livet dag för dag chocka sig själv genom att inte falla dit som jag gjort alla andra försök stärkte mig oerhört mycket som person. Jag älskade upplägget på kosten och kände att det passade mig perfekt tog bara några dagar att komma in i allt med inköp och allt därtill. När det gäller träningen så tyckte jag den var optimal, jag har alltid haft känningar i ryggen och haft dålig hållning, min kodition har i princip varit som en 70 årings.
Denna fysik och hälsa har påverkat mig sjukt mycket och då negativt. Känslan att nu känna sig som en fräsch 45 åring istället för en trött 70 åring är obeskrivbart.
Jag kände mig lite som en ambassadör under träningen då jag anser mig vara en av "oss" och då syftar jag på alla "Svensson" där ute i villor och lägenheter som inte lyckats men har den där drömmen inombords att någon gång i livet lyckas och få må och känna sig som den där drömbilden man har inom sig. Trots barn, jobb och alla vardagens måsten och motstånd tog jag tjuren i hornen och med stöd hemifrån så gick det fantastiskt bra tycker jag själv. Jag är ju dock inte framme ännu vid målet där jag själv vill vara men har visat mig själv och alla er där ute som tvivlar på er själva att DET GÅR. Det är ingen skillnad på oss och de där vältränade vi ser omkring oss, vi kan också om vi bara ger oss fan att vi skall klara det. Jag trodde inte det men insåg att jag hade fel.
Jag känner en stor glädje inombords att de 30 dagarna är förbi då jag kan säga till mig själv att jag tog mig imål samtidigt som jag saknar känslan av att vara en del i något större. Varje tungt steg på gymmet kändes så mycket lättare när jag visste att det var flera andra som jag runt omkring i Sverige som gick igenom samma tunga resa. Det gav mig en motivation och drivkraft att också vara duktig och göra mitt bästa.

nu fortsätter ju dock livet och vardagen och nu börjar den riktiga resan där jag inte har en tävling att motivera mig med utan viljan att fortsätta vara bra för mig själv och lyssna på mig själv. Jag vill ju fortsätta resan mot den där kroppen och hälsan jag vill uppnå och en vardag med nyttiga kost och vardagsrutiner som påverkar min son i positiv bana.

Jag kan avslöja att min sambo som också vill göra en förändring skall börja sina 30 dagar med mig imorgon, då kör vi resan tillsammans vilket skall bli underbart härligt. Ser verkligen fram emot att få se hur hon mår efter sin resa och vilka resultat hon uppnår. Vi kommer blogga tillsammans om resan och jag tänker fortsätta använda FF på facebook för att få och ge till alla ni andra som fortsätter resan där ute.

Känner mig ödmjuk inombords men trött av allt jobbande, imorgon börjar en vecka av ledighet där återhämtning, ny FF resa för oss båda samt massa tid med familjen vilket kommer bli underbart.

Tackar ödmjukast FF Jarko med crew samt alla ni där ute som också kämpade och gjorde fantastiska resultat, glöm inte att ni motiverar oss så fortsätt kämpa. Kram på er alla från er FF broder Håkan L. På återseende...:)